Artros är idag en av de vanligaste ledsjukdomarna, men dess ökande prevalens tycks vara ett relativt nytt fenomen. En ny studie från USA antyder att förekomsten av knäartros i befolkningen har mer än fördubblats sedan början av 1900-talet, och orsaken till denna ökning är fortfarande okänd. Tidigare har man trott att ökningen kan bero på att människor i västvärlden blir äldre och allt fetare, men enligt forskarna bakom denna studie stämmer inte den förklaringen.
Resultaten, som publicerades i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, visar att knäartros har ökat markant i befolkningen, även när man tar hänsyn till faktorer som ålder och övervikt.
Vad är Artros?
Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk i lederna, vilket leder till smärta, värk och nedsatt rörlighet. Knäartros är den vanligaste formen av artros och drabbar nästan 14 procent av alla personer över 45 år i Sverige.
Studien – En Tidsresa genom Skelett
I studien analyserade forskarna 1 581 skelett från människor som levde under 1800-talet och tidigt 1900-tal, en period som präglades av industrialismens barndom. Dessa jämfördes med 819 skelett från nutida människor, där samtliga var över 50 år vid dödsfall och deras BMI (kroppsmasseindex) var känt.
Resultaten visade att endast 6 procent av de som levde under industrialismens barndom led av knäartros, medan 16 procent av skeletten från moderna människor hade spår av sjukdomen. Forskarna jämförde också med 176 skelett från förindustriell tid, där knäartros förekom hos cirka 8 procent av de äldre, en siffra som ligger nära den från 1800-talet.
Vad Har Hänt Sedan 1900-talets Början?
Om den ökade förekomsten av knäartros inte kan förklaras av åldrande och ökande fetma, vad kan då orsaka denna trend? Forskarna har ännu inga definitiva svar, men en möjlig förklaring är att dagens människor är mer fysiskt inaktiva än tidigare generationer. Fysisk inaktivitet tros leda till tunnare brosk i lederna, vilket ökar risken för artros.
Sammanfattningsvis visar studien att artros, särskilt knäartros, har blivit betydligt vanligare i takt med förändringar i vår livsstil, där fysisk aktivitet spelar en avgörande roll för ledhälsan.
I Sverige är ungefär hälften av alla personer mellan 16 och 84 år överviktiga. För att klassificeras som överviktig måste man ha ett BMI (body mass index) över 25, och ett BMI över 30 innebär fetma. Både övervikt och fetma ökar risken för att utveckla artros, och i takt med att andelen överviktiga i befolkningen ökar, förväntas även antalet personer som drabbas av artros att öka. Övervikt och fetma utgör dessutom en riskfaktor för många andra sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, stroke och depression.
Övervikt och Artros – En Riskfaktor
Cirka 75% av de personer som diagnostiseras med knäledsartros i Sverige är överviktiga eller har fetma. Detta är inte förvånande, eftersom våra höft- och knäleder belastas med omkring 150% av kroppsvikten för varje steg vi tar. Till exempel, en person som väger 100 kg belastar sina leder med ungefär 150 kg per steg. Överviktiga personer löper cirka 8 gånger högre risk att drabbas av knäledsartros än personer med normal vikt, och tre gånger högre risk för höftledsartros. Det har också observerats att artros i fingrarna är vanligare bland överviktiga. En möjlig förklaring är att fettväv utsöndrar inflammatoriska proteiner, vilket kan bidra till inflammation och smärta i lederna, även i leder som inte direkt påverkas av kroppsvikt.
Att hålla en hälsosam vikt genom livet är avgörande för att förebygga ledbesvär. Om man bär på mer kroppsvikt än vad lederna och musklerna kan hantera, riskerar man att belasta lederna för mycket, vilket ökar risken för artros.
Operationer och Övervikt
Övervikt och fetma påverkar också behovet av operationer vid artros. De flesta patienter som behöver en protesoperation för sina leder är överviktiga eller har fetma. Bland artrospatienter som är aktuella för operation är de överviktiga i genomsnitt 10 år yngre än normalviktiga patienter vid operationstillfället. Det är också viktigt att komma ihåg att kirurgi alltid innebär risker, och för överviktiga personer, särskilt de med hög fetma, ökar risken för komplikationer som sårinfektioner och blodproppar.
Viktnedgång och Förbättring av Artros
Att upprätthålla en hälsosam vikt eller att gå ner i vikt kan vara en viktig faktor för att minska risken att drabbas av artros i framtiden. Förutom att skydda lederna, bidrar en hälsosam vikt även till att förebygga andra sjukdomar, som diabetes och högt blodtryck. Att gå ner i vikt kan också göra det lättare att röra på sig, vilket i sin tur har positiva effekter på den mentala hälsan.
En viktnedgång på 10% av kroppsvikten har visat sig lindra artrosbesvär avsevärt, och även en mindre viktnedgång kan ge märkbara förbättringar för lederna. Det är därför viktigt att se över både kost- och levnadsvanor samt att öka den dagliga fysiska aktiviteten.
En långsam och gradvis viktnedgång, kombinerad med kost och motion, är den mest hållbara metoden för att uppnå och behålla en hälsosam vikt. Snabbviktnedgång genom specifika dieter ger ofta snabb resultat, men dessa är sällan hållbara och kan leda till jojo-effekter. En långsiktig förändring i livsstil, där målet är en viktnedgång på 0,5–1 kg per vecka, är en rekommenderad och realistisk strategi.
Träningens Vikt
För personer som är överviktiga eller lider av fetma är träning särskilt viktig. Fysisk aktivitet stärker musklerna runt lederna, vilket gör det lättare att bära kroppsvikten utan att belasta lederna för mycket. Träning hjälper också till att förbränna kalorier, vilket underlättar viktnedgång. Att kombinera träning med en hälsosam kost är en effektiv strategi för att hantera både vikten och artrosbesvär.
Programmet består av både teoretiska och praktiska moment. Teoridelen är obligatorisk, medan träningsdelen är frivillig, även om det starkt rekommenderas att delta i den. Studier har visat att de som deltar i både teori och träning upplever mindre smärta på lång sikt jämfört med dem som bara går teoridelen. Majoriteten av deltagarna väljer att delta i båda delarna.
Teoridelen omfattar tre lektioner och syftar till att ge deltagarna en ökad förståelse för artros, ge tips om egenvård och förklara vikten av fysisk aktivitet som behandlingsmetod. Under dessa lektioner får deltagarna möjlighet att ställa frågor och få hjälp med att skapa nya hälsosamma vanor. En gång under kursen bjuds en ”artrosinformatör” in för att dela med sig av sina egna erfarenheter av att leva med artros och berätta om hur träning har varit en effektiv behandlingsmetod.
Efter de tre teoritillfällena kan deltagarna välja mellan att träna självständigt eller i grupp. De som väljer att träna på egen hand får ett individuellt anpassat träningsprogram baserat på deras fysiska förmåga. Träningspassen kan genomföras både hemma och på gym. De som istället väljer gruppträning får möjlighet till minst 6-8 veckors övervakad träning med fysioterapeut. Oavsett vilket alternativ man väljer görs en uppföljning efter tre månader för att utvärdera resultatet av artrosskolan. En ytterligare uppföljning sker efter 12 månader, där deltagarna får ett frågeformulär hemskickat för att bedöma effekterna av programmet. Resultaten sammanställs och registreras i BOA-registret.
